2011-10-13
16:36:57
Keps-OL 111013 v.41
Jag erhåller kartan av Vistakillen, som under första sträckan skapat en lucka på ca 4,56 sekunder. Det känns skönt att gå ut i ledning och jag löper på bra bort mot 1:a kontrollen. Kontrollpunkten är en höjd, som är lokaliserad i en relativt diffus sluttning.
Jag är förföljd av motståndarlagens andrasträckslöpare när jag lämnar stigen och med hjälp av kartan navigerar jag mig fram till höjden, där jag även finner vår keps. Nöjd över att fortfarande besitta förstaplatsen börjar jag kuta tillbaka mot utgångspunkten (start/mål).
Med bara 50 meter kvar till växling så uppmärksammar jag min keps i handen och tänker: "faaan den skall ju inte jag ha med mig nu, helvete!". Det var bara att justera löpriktningen med ca 135 grader och försöka ignorera det fatala misstaget.
På vägen mot 2:an möter jag mina kombatanter, som med en lite förvånad uppsyn betraktar mig när jag springer åt motsatt håll. Ungefär 1,5-2 minuter efter växlar jag ut Vistakillen mot 2:a kontrollen.
Nu var det kört insåg jag. Jag som vanligtvis tappar tid när jag går rätt, kommer ej lyckas med att minska avståndet mellan oss och lagen före. Jag och Vistakillen kämpar på utan resultat. Åkesson förenklar våran 5:te kontroll åt oss, men denna handling reducerar endast försprånget med 30-45 sekunder (ca 25%).
Efter att jag hämtat kepsen vid den omplacerade 5:te kontrollen lyckas jag även att bomma 6:te kontrollen. Kartan redovisar som vanligt en verklighet som stämmer med den verkliga verkligheten på ett mindre exakt sätt. Efter en halvminuts resonerande om att jag borde finna stenen längre ned i sluttningen förflyttar jag mig nedåt och finner stenen.
Jag placerar kepsen på stenen och hör flåsande andetag närma sig nedifrån sluttningen. Jag utför en intressant manöver och börjar springa tillbaka mot våran utgångspunkt.
Trots att vi ligger minuter efter de andra lagen känner jag mig ändå inte helt förtvivlad efter att jag växlat ut Vistakillen. Hoppet börjar spira inuti mig när Förstasträckslöparnas ankomst i motståndarlagen utebliver under en lång stund. Efter några minuter dyker istället Vistakillen upp på vägen framför och glädjen strömmar igenom mig.
En minut efter att jag tilldelats kartan möter jag mina kombatanter på väg mot sjuan. När jag sedan lämnat kepsen vid åttan och givit över kartan till min lagkamrat verkar det som att jag har bibehålligt vår nyvunna lucka. Luckan följer med oss enda in i mål och en ljuvlig seger välkomnar mig.
Dock när jag börjat återhämta mig efter den fysiska prestationen anklagar våra kombatanter mig för fusk.
Att jag knôdde ned motståndarlagens kepsar inunder stenen vid 6:an borde la inte påverkat våran seger något. Eller??
/Göteborgaren
Jag är förföljd av motståndarlagens andrasträckslöpare när jag lämnar stigen och med hjälp av kartan navigerar jag mig fram till höjden, där jag även finner vår keps. Nöjd över att fortfarande besitta förstaplatsen börjar jag kuta tillbaka mot utgångspunkten (start/mål).
Med bara 50 meter kvar till växling så uppmärksammar jag min keps i handen och tänker: "faaan den skall ju inte jag ha med mig nu, helvete!". Det var bara att justera löpriktningen med ca 135 grader och försöka ignorera det fatala misstaget.
På vägen mot 2:an möter jag mina kombatanter, som med en lite förvånad uppsyn betraktar mig när jag springer åt motsatt håll. Ungefär 1,5-2 minuter efter växlar jag ut Vistakillen mot 2:a kontrollen.
Nu var det kört insåg jag. Jag som vanligtvis tappar tid när jag går rätt, kommer ej lyckas med att minska avståndet mellan oss och lagen före. Jag och Vistakillen kämpar på utan resultat. Åkesson förenklar våran 5:te kontroll åt oss, men denna handling reducerar endast försprånget med 30-45 sekunder (ca 25%).
Efter att jag hämtat kepsen vid den omplacerade 5:te kontrollen lyckas jag även att bomma 6:te kontrollen. Kartan redovisar som vanligt en verklighet som stämmer med den verkliga verkligheten på ett mindre exakt sätt. Efter en halvminuts resonerande om att jag borde finna stenen längre ned i sluttningen förflyttar jag mig nedåt och finner stenen.
Jag placerar kepsen på stenen och hör flåsande andetag närma sig nedifrån sluttningen. Jag utför en intressant manöver och börjar springa tillbaka mot våran utgångspunkt.
Trots att vi ligger minuter efter de andra lagen känner jag mig ändå inte helt förtvivlad efter att jag växlat ut Vistakillen. Hoppet börjar spira inuti mig när Förstasträckslöparnas ankomst i motståndarlagen utebliver under en lång stund. Efter några minuter dyker istället Vistakillen upp på vägen framför och glädjen strömmar igenom mig.
En minut efter att jag tilldelats kartan möter jag mina kombatanter på väg mot sjuan. När jag sedan lämnat kepsen vid åttan och givit över kartan till min lagkamrat verkar det som att jag har bibehålligt vår nyvunna lucka. Luckan följer med oss enda in i mål och en ljuvlig seger välkomnar mig.
Dock när jag börjat återhämta mig efter den fysiska prestationen anklagar våra kombatanter mig för fusk.
Att jag knôdde ned motståndarlagens kepsar inunder stenen vid 6:an borde la inte påverkat våran seger något. Eller??
/Göteborgaren
Kommentarer:
#2:
LarZsa
Keps-OL-mästarN kan alla knep!
Kommentera inlägget här:
Det var en ännu mer rafflande fight i damklassen kan jag lova! Öppet för allt in i sista metern utan att ha fixat och trixat med några kontroller...